Pages

Monday, December 03, 2012

Maken har ordet

En svårslagen morgon

Sedan några veckor tillbaka har jag en ny rutin med min son. När han har laddats med mat och jag fyllt min kaffetermos ger vi oss ut på en timmes morgon-promenad. Bara han och jag. 

Det brukar alltid börja med lite gnäll som gör mig nervös och en aning handlingsförlamad men när vi båda är fullt påklädda och kommit ut så infinner sig lugnet. Lite som att vi båda har sett fram emot det men behöver komma ut först för att förstå det. 

Fredagsturen börjar alltid med en sväng förbi skolbarnen, sedan hästarna och därefter följer vi en stig längs strandkanten tills vi stannar till och jag sätter mig på en vikingabänk. Sonen sover oftast då och som alltid hoppas jag på att ska fortsätta med det under tiden jag avnjuter mitt kaffe men så fort jag tagit första sippen vaknar han, precis som vanligt. Men istället för att ropa på uppmärksamhet tittar han förnöjt på alla träden som omger oss, på samma sätt som jag betraktar vattnets vågspel med domkyrkan som bakgrund. 

Så där är vi, far och son, och tillbringar tiden tillsammans på vårt eget speciella vis. Jag kan inte komma på ett bättre sätt att inleda dagen. Jag gillar det skarpt!

Det är svårt att se den där bänken framför sig i minnet. Vi kan åtminstone konstatera att så här ser den inte ut.

No comments: